Hur kan man klaga när jag lever världens bästa liv?! Jag har mina äslade vänner och skolan går bra, dansen är perfekt och jag fyller snart men ändå så saknar jag att ha dendär perfekta killen bredvid mig när jag som mest behöver det...

Men eftersom jag oftast har fullt upp, och då menar jag helt fullpackat schema, så då hinner jag inte tänka på sånt men de är såna här stunder på kvällar när jag inte har något speciellt att göra och ingen är på facebook som tankarna kommer krypande i huvudet att det är något som fattas.
Nu får ni inte skylla på mig att jag tänker, det är min filosofi lärare som sade åt mig att börja tänka själv!




men så finns det såna som har det mycket sämre ställt än vad jag har det;)